HOLA!

Här sitter jag fast jag egentligen borde gå in i duschen och börja göra mig redo för den bästa dagen i mitt liv, haha Nu undrar ni väl vad detta kan vara för dag? Inget speciellt för er, men för mig är detta första dagen på ett nytt liv.

Det hoppas jag åtminstone.

Man kan så lätt tänka tillbaka och hamna i gamla moods, men jag är så trött på att känna sig illa till mods, jag är så trött på att tänka tillbaka och minnas att man mått dåligt, Men hur jäkla lätt är det att låta bli?

Jag ser inte mig som en ledsen människa, mer som en solstråle som sprider glädje och den tjejen vill jag verkligen vara.

För det finns inge bättre än att skratta eller hur!!??

Men man brukar säga att bakom varenda skratt döljer sig något

i mitt fall döljer sig en sjukdom som ofta påminner mig om livet och kan göra mig ledsen.

När man inte är som alla andra, så svider det lite extra ibland.

Men som sagt efter 2012 karusell med Hypertyreos Graves, är jag fast besluten på att må bra igen och inte falla tillbaka på något vis och även om framtiden är ovis och inte helt uppenbar så lever jag för nuet, jag lever idag!

Det som komma skall får jag ta då

Jag har satt upp drömmar och mål inför 2014 men kommer på mig själv med att nämna "om jag är frisk då vill säga" Men varför ska sjukdomen stoppa mig? Och hur länge ska den få leva inom mig?

Jag vet vad jag vill och jag ska tid en dag.

Hur som helst, detta år kommer inte bli något likt förra året, detta år ska jag leva livet, gör allt jag vill, hur jag vill när jag vill, låta bli killar och inte blir kär, absolut inge förhållande, jag vill vara fri, fri som en fjäril och flyga hit o dit.

Jag vill bra ha med mig själv och mina nära vänner att göra, och familjen!

Jag ser framtiden, lycka och glada dagar :)

'

KRAM!

Om alla människor stannade upp och tog sig en överblick på sig själva vad skulle ni hitta då?

Jag ser mig själv, försöker förstå mig själv, varenda tanke och känsla vill jag förstå.

Psykologi så jävla intressant.

Jag ser mig själv men även en bild som jag målar upp för mig själv, som en fasad så jag lurar mig själv att allting är bra, jag lurar även er i min omgivning men det har jag väl inte avslöjat nu?

Jag är en mycket glad person men med mycket känslor och händelser i bagaget vilket på något vis ger mig rätt till att ha dagar då jag är ledsen och mår dåligt, Om man kan erkänna att psyket inte är stabilt är man inte stark då?

Jag förnekar inte att jag mår dåligt och att jag gått in i väggen, Att jag har en massa känslor och ett svängigt humör.

Jag mår bra i flera dagar till att bara gråta en hel dag och då är känslorna överväldiga, det går inte att sätta fingret på vad som gör så himla ont dessa dagar för att det är så mycket smått som bubblar upp till ytan.

Men ingen människa ska vara rädd för att visa att man mår dåligt, Jag kommer aldrig låta en annan människa säga till mig att jag inte får må dåligt, för det får jag och det är en människas rättighet.

MEN mår man dåligt så måste man fundera på vad det är och ta till hjälp om man behöver för sällan blir det bra av att bara sitta på sin rumpa och lipa, tro att någon annan ska komma och rädda en?

Så fugnerar det inte, Jag vet att jag mår jätte dåligt visa dagar och att jag har saker att reda ut inombords

det gör inte mig till en konstig männsika, för nästan alla människor har något i bagaget dem vill reda ut.

Det verkar som att jag får någon dag i månaden som jag inte känner mig glad,  är ängslig och skulle vilja gråta hela dagen, men idag håller jag tillbaka, försöker att inte tänka så värst mycket, även om mina tankar går tillbaka till en tid som jag igår skulle säga att jag inte saknar men idag helt plötsliigt saknar?!

Jag hatar att förlora människor som står mig nära, det värsta som finns, när en människa gett mig något bra då vill jag föralltid ge tillbaka men när en människa ger mig något dåligt kan jag krypa in i mig själv och säga aldrig mer men på något vis övervinner min känsliga omtänksama sida och vill skrika kom tillbaka igen.

MÄNNISKOR! man kan bli tokig på oss.

Jag vet knappt själv vad jag svamlat om här, det här med att skriva är inge vidare för mig.

Jag kämpar på, jag gråter vart annat på grund av denna sjukdom, det känns som att min ledsamhet har blivit starkare, antar att det började i somras, när jag gick in i väggen, fyfan så hemskt, vill inte vara med om det igen, att må så dåligt som jag gjorde, Jag var för trött för att orka göra något vilket resulterade i att jag gick ner mig psykiskt, och all tjafs med vc och sjukan tog krafterna ur mig, det var helt enkelt ingen som förstod, tills jag hittade forum om sjukdomen, Är medlem på vi med sköldkörtelsjukdomar på fb och vi med Graves sjukdom, så himla bäst, fast jag orkar inte skriva så mycket där heller, just nu står det still och jag håller mig borta från sjukvård och vc för det får mig att må mer skit.

Men den 14 januari är en spec dag för mig, har bestämt att jag ska ta med mig min mamma till återbesöket, som stöd och för att hon ska förstå sjukdomen också, har kommit till en punkt där jag inte orkar vara ensam i detta, har tidigare gått själv me minns bara hälften av vad som sägs, ibland inget alls, så ett tips till er om ni insjuknar i samma/liknande sjukdom ta med någon som kan vara ett stöd.

Och för guds skull va med personer som vill dig väl, inte med personer som vill dig illa eller som inte ställer upp för dig till 100 procent och acceptera att du är inte som alla andra vid detta sjukdoms tillstånd.

Jag tror att läkaren dock kommer säga att jag ska fortsätta behandlingen, och jag är inne på att fullfölja det helt så jag blir av med skiten, ett allternativ var att jag skulle kunna avbryta nu men varför tänker jag,

jag mår bättre och jag känner mig lite piggare, men det varierar ju, jag klarar av att jobba långa stå pass nu, vilket jag inte gjorde förut i kassan, de gjorde så förbannat ont i fötter och ben, jag förstod ganska snabbt att det var jag o sjukdomen eftersom alla andra klara de galant och jag är yngre än dem, mm det känns haha, men jag jobbade mest kväll så det gick bra tillslut :) skönt när man märker förändring.

Men men nu måste jag ner på stan o shoppa lite på rean.. tjoho

Kan inte skilja på om denna dator är bra eller dålig

när jag skriver så kommer endel bokstäver inte med ens

och ja den klickar till i hårdisken när den tänker

tror inte att en helt ny dator skall göra allt detta?

pss, ska gå tillbaka med skiten, jävla skit!

Vaknade på fel sida!

Jag saknar att bli väckt av mina fina katter, varför har dem slutat väcka mig? Tuffis som alltid kryper under täcket och ska gosa, lillen som ska hoppa på tuffis ovanförtäcket och jag som hopplöst försöker sova vidare, tänk att man kan sakna det, Nej idag fick jag flyga upp i soffan och pussa mina små bebisar godmorgon, drömde att jag var tvingad att ge bort lillen mot en ful omysig läderhund, jag var så ledsen, lillen har kommit rakt in i mitt hjärta och jag skulle aldrig kunna byta bort henne, hon är så fin, påminner om tuffis mor, som är min ängel för alltid, aldrig älskat och haft så mycket kärlek till en katt som åt tuffis mor.

Men så kan det bli med dessa små söta pälsänglar vi har :)

Jag vaknade nog lite fel, känner stress, denna blogg är cp, vill ha ny blogg, en bättre blogg, en bra dator som det går att skriva på, gaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaah!

Ska ta upp blogg.se har två bloggar ligger där och väntar på mig, måste bara göra om designen men sörru det kan jag med rätt dator program så :)

Vill att blåtanden på datorn ska fungera så jag kan få in bilder från telefonen, vore liksom roligt, eller hur? pissliv!

Känner mig jätte butter, kanske för att jag började tänka på sjukdomen igår kväll, sitter och pratar och förmedlar mina upplevelser med andra som insjuknar, ja ni det är bra komplicerat.

Och när faaa-aan ska min läkare ringa mig ?

Jag vill må bra, har inte känt mig trött på ett tag hoho?

eller trött är jag hela tiden men inte haft några attacker

så ge mig ett slut på denna sjukdom.

Jag är så less på denna sjukdom

ska gå ut i snön idag och försöka bli glad

leka med systers söta son en sväng

Fuck this sickness

hejdå

Man ska tydligen vara snäll och glad

oavsett hur mycket skit och otrevlighet man får ta.

Bara så att ni vet det.

idag är en riktigt bra dag för lönen landar på kontot och allt känns bra, pengar underlättar vardagen och gör att man känner sig bra, man kan inte köpa lycka med pengar men sörru det kan man, iafall jag, menar utan pengar är jag ju inte glad, men med pengar är jag asglad, någon bitter jäkel som kom på det där uttrycket.

Så lönefredag, lönehelg och alla är glada och trevlig? Nå jag vet iafall att jag kommer att vara det oavsett hur folk är, jag känner att jag vill vara glad idag då kommer jag vara det, hoppas jag, men det är lätt att få mig ledsen så det kan ju vända lika fort dock, endel gillar ju att vara otrevlig och elak, isch!

Men sen ska man inte låta små saker och otrevligheter påverka ens liv, men når man ömma punkter då blir det lätt så, Jag är expert på att bli lite känslig och ta åt mig av små saker, men dem är ju för mig stora, man måste tänka på det. Förstår inte personer som är så instängda i sig själva att dem inte kan sätta sig in i andras situationer och för en sekund eller två se hur dem känner sig av saker dem själva gör? invecklat, men jag har den förmågan kanske just därför jag klassas som en för snäll person ?

Men hur ska man hantera arga personer?

Jag vet att jag brukar le väldigt mycket, skratta och skoja till det, för att det är kul, och jag har märkt att med leende och skratt så kan man få en väldigt arg person att le tillbaka, det funkar om man vill, Vi ska sprida leenden och skratt tycker jag. Man kan ju förgylla en människas dag genom att ge dem ett leende :) SO KEEP ON SMILING!

Så jag hoppas att jag möter glada människor idag, för jag planerar att vara glad, sitter och tänker på min sjukdom, jag är lite exsalterad (stavas)? över att det snart är december och då ska jag träffa läkaren för kontroll av min sjukdom, han har ju nämnt att jag kanske får avbryta behandlingen tidigare pga min trötthet. Men samtidigt vet jag inte om det är så himla bra? kanske är mer risk för årefall! Nåja man får hoppas och tro :)

Skulle va skönt att få det i julklapp!

Ciao/Be happy /Sofia

Hej på er !

Nu var det ett tag sedan som jag skrev här, har haft datorproblem och att uppdatera via telefonen var helt hopplöst, uh vet inte hur många inlägg som jag skrev som sedan raderades.. ggrrr...arg!

Men jag gick och köpte mig en tidig julklapp en ny dator, är skitglad över den, för jag älskar att skriva och så, kanske inte blogg, jag skriver jätte många dikter, det är så himla kul, diktar olika situationer och skriver fina texter om vänskap kärlek och ja allt, kommer lägga upp några här :)

Med sjukdomen går det som vanligt upp och ner, har konstaterat att jag inte är mig själv riktigt har sådana enorma humörsvängningar så jag ibland blir galet arg och i perioder gråter jag bara för allt sedan är jag glad några dagar sedan går det om och om igen, föredrar att vara glad det känns ju bäst men men i min värld så går det inte alltid.

Det Negativa: är att läkaren tog prover på binjurarna och det låg lite högre än normalt vilket förklarar hur jag varit lite iafall enligt mig, det är absolut inte bra om binjurarna börjar krångla, man klarar inte stress, blir trött, aptitlös eller ökad aptit och viktnedgång har jag läst, dåligt minne osv, men fick ta ett prov som jag inte minns namnet på, man tog en tablett dagen innan och prover tidigt på morgonen, dem proverna visade bra och läkaren talade om för mig att jag måste varit stressad den morgonen jag tog förra proverna, men vet ni va det var jag inte, men som att han bryr sig? svar nej det gör han inte, han hitta bara en enkel förklaring för att lösa patientens problem, det är så det fungerar på sjukan, det har jag konstaterat och många andra också. Den morgonen var jag så trött trots bra sömn, jag var så trött att jag bara ville sova, jag var som i dvala, jag reagerade inte ens när sjuksköterskan prata med mig för jag kommer ihåg hur jag hamna i min egna trötta värld och hon pratade med mig, men jag hörde inte, min reaktionsförmåga var borta av trötthet, tillslut fick jag fram ett va? och hon tittade konstigt på mig så jag började le och bad om ursäkt och sa att jag var trött, jag vet att hon minns det för en gång efter kom jag dit och hon titta jätte konstigt på mig och sa det var mig du hade sist som sjuksköterska....? jaa.. och så fråga hon hur mår du?.. ja va ska man säga ibland märker sjuksköterskorna mer, och dem borde fan också skriva en notis om hur patienten beteer sig eller hur? olyckligtvis har  inte min läkare fått uppleva mig sådär trött.

Det positiva : som jag ser fram emot men försöker att låta bli för mycket är att jag i december ska tillbaka på en kontroll av mig och se hur prover ser ut och hur jag mår för att se om vi kan avbryta min behandling i början av 2013 istället för i augusti nästa år :) det låter så positivt, här om dagen tänkte jag wow jag får i julklapp att jag bli frisk kanske, förstå vilken lycka :D men jag tror inte det blir så, man vill inte hoppas för mycket haha.

Livet är tufft det är det verkligen, och jag har som sagt va försökt leva mitt gamla liv men det går inte längre, jag måste acceptera det, jag är en annan person men hoppas på att bli pigg glad och sprallig igen :)

folk ser inte mig som sjuk, och nämner jag det säger dem eh du blir frisk, men det vet inte du inte jag inte läkaren ingen, we just have to deal with it !

Hoppas alla mår bra ! för stunden mår jag bra :) Kram på er !  

Jag ser runt mig. Massa gråa ting
En röst inom migsäger flicka spring
Vad är du värd i andras ögon vad gör du här?

Jag väntar på ett svar, som bara jag har
På tusen frågor runt om, jag väntar här
Jag står still medans världen går sin väg

Så vad gör jag här?
Jag ser ljuset mellan skuggorna som finns
Jag Tänker till baka på de Goa jag minns
Jag Tänker på dem som har de värre än så, jag Tänker framåt på flera år vad gör jag då?

:)
Jag tänker på livet, hur jag en dag vill springa ett varv eller två runt ån, hur jag en dag vill hjälpa alla små, hur jag blir en hjälte för en dag, jag Tänker på den dagen jag får egna små, hur lever leker, med kärlek o lycka, jag drömmer om mycket!

Sluta aldrig hoppas och drömma!

/seoz

Några dagars ledigt är skönt men hjärnan skriker efter jobb, på något sätt vill man att jobbet ska ringa än, bara för att liksom haha.

Nyttiga lediga dagar har passat på att lata mig, inte känna stress och därför intw direkt bestämt något med någon, ibland behöver jag bara vara och känna lugn och ro.

Vila min kropp från stress o sånt, det är nyttigt, men har försökt att gå ut varje dag för frisk luft det känns som ett måste, även träffa litw nära o kära, den bästa medecinen eller hur?! I morgon knackar lönen på dörren och den lönen är jag mer än värd, mycket går till respengar men endel Ska gå till sparande också, tänkte Shpppa massa varma kläder skor o ny jacka sen, mwn först gran canaria, eller Ja kanske shoopar här först, ska Shpppa i gran canaria också älskar deras köp center atlantico moderna butiker och endel jätte billiga :)

Har försökt skriva här hela helgen men tror denna app har många buggar eller va säger man? Ja knas!

Men men nu ska jag försöka bege mig ut, bara häva i mig lite mer kaffe.