vill så gärna berätta hur livet ser ut i mina ögon, hur världen känns med graves sjukdom.

Men så fort jag vill skriva känner jag att jag inte är nöjd med bloggen, man vill ha en härligt snygg design eller hur, något eget som utstrålar mig liksom, men det ska vara så jävla komplicerat.

Mitt liv rullar på, har fått göra lite ändringar i livet så att jag bara tänker på mig själv och så, det känns bäst så, man orkar inte ta mycket, speciellt inte psykiskt, men jag känner mig så himla stark fast ändå så himla svag, eftersom att minsta lilla verkar kunna få mig ur gungning.

När jag fick diagnosen tänkte jag "men detta tar jag mig igenom lätt" men jag visste inte alls vad denna sjukdom skulle komma och göra med mig, att läkaren sa till mig att jag skulle kunna få många tankar och så vidare, yeah jag förstår det nu, Eftersom att behandlingstiden är så pass lång 1,5 år och ingen vet om man blir frisk då, kan fortsätta i flera år, Du ska äta totalt sju tabletter om dagen i ett och ett halvt år, Jag känner mig bereonde av tabletterna samtidigt som jag lätt glömmer bort två av dessa tabletter om dagen, tankspridd är bara förnamnet, hur ska man hålla koll?

Mina första månader in i behandlingen knäckte mig nästan helt, jag har aldrig varit allergisk mot läkemedel eller någonting alls, Samtidigt som jag var mitt uppe i en flytt så blev för det första allergisk mot läkemedlet thacapzol som jag tog 6 tabletter om dagen av, utslag prydde hela kroppen och det kliande något så otroligt, pratade med 1177 ganska mycket under denna tid, ingen förstod, inte ens jag förstod, men det var en allergisk reaktioin som man kan få, i panik fick jag ta mig till VC som gav mig tabletter som gjorde mig lite extra trött, helt sinnes, jag hade flyttstädningen kvar, förstår ni min panik? inte råd att anlita städfirma inte på så kort varsel, Medans jag blev sängliggandes både psykiskt och fysiskt nedbruten fick mina fina vänner och min familj slita in i det sista, jag vet inte hur jag ska tacka dem för det.

Jag fick byta medecin till Tiotil som jag också skulle ta 6 tabletter av men efter en vecka blev jag orörlig, Jag kunde inte röra armar och till slut satte det sig i bennen, Det börja med att jag inte kunde vända mig i sängen, inte ta mig upp heller för smärtan var outhärdig, jag bara grät, trodde att jag som 23 år skulle bli orörlig för evigt.

Jag minns morgonen tror att det var en torsdag, jag hade kvällen innan stängt på jobbet, jag kände hur ont jag hade då, kunde in bära lådor eller knappt ut min väska och påse ur bilen, Jag grät hela den kvällen, ringde i panik till 1177 so inte förstod något medans jag var hysterisk och förklarade att jag inte ens kunde sträcka upp handen för att ta en kaffekopp ur skåpet, Jag försökte förklara om min sjukdom, men som jag nämnt nästan inga har erfarenhet av sjukdomen i sjukvården så alla ser ut som frågetecken, Hon sa att jag nog hade en influensa på gång trots att jag sa att jag äter tabletter som kan ge ledverk vad ska jag göra, Ibland när man är hysterisk sjuk och inte kan tänka klart så vill man bara att dem ska tala om för än att ring 112 eller vi skickar ambulans, eller uppsök akut på en gång, eller vila bort det, eller något, ni förstår? som när dem först upptäckte sjukdomen och jag förmodligen hade en puls på nästan 200 i vilo läge (nästan vet inte exakt) då sa dem bara vi skickar en ambulans som får ta ekg på dig så ligg kvar och vila. men inte nu, nu hade jag influensa? :S

Jaja, Jag gick och la mig, vakna på natten och allt var ännu värre, när jag väl kom upp ur sängen det gjorde så ont önskar inte den smärtan till någon, Då fick jag ha mina tubhalsdukar som stöd för armarna, den ena gjode ondare än den andra, men kunde inte ha armarna raka, dem var tvungna att va viland med stöd, satt i soffan till slut och väntade på att mor skulle vakna hon börjar jobba halv åtta, Jag hade bestämt mig för att akuten skulle få hjälpa mig..tänkte att jag skulle fan utnyttja frikortet till fullo... =)

väl på akuten, grät jag av smärta, till slut fick jag ett eget rum att vänta i, kan ni tänka er, där hade dem lite empati, skickades på röntgen och tillslut kom en doktor som sa att jag var arbetskadad och behövde sjukgymnast, say what? detta kom plötsligt, jag har haft problem med nacken och den smärtan är inte hälften som denna orörliga smärta är, SUCK nåväl fick gå hem tillslut utan värktabletter ingenting, på vägen hem ringer dem mig och säger att dem kommit på min smärta Din medecin TIOTIL kan ge ledverk och vi tror att du har det. DUKTIG AV ER DOKTORER!

minns inte mer vad som hände sen, gick hem och vila, var sjukt beroende av andra så vänner och familj kom och stötta mig till 100 så himla fint gjort, tillslut började den intensiva smärta avta, fick inte sluta med medecinen för läkaren, men börjad sagta sträcka och träna lite på lederna och efter en och en halv vecka såg jag mig som fri från smärtan, känslan var underbar, jag är så glad att slippa den.

Under denna tid var jag uppe i 13 tabletter om dagen, det var värktabletter tabletter mot eksemen osv.. helt sinnes...

Men min resa slutade inte där.. men det får jag förklara en annan gång för er =)

Kram

Hej på er !

Nu var det ett tag sedan som jag skrev här, har haft datorproblem och att uppdatera via telefonen var helt hopplöst, uh vet inte hur många inlägg som jag skrev som sedan raderades.. ggrrr...arg!

Men jag gick och köpte mig en tidig julklapp en ny dator, är skitglad över den, för jag älskar att skriva och så, kanske inte blogg, jag skriver jätte många dikter, det är så himla kul, diktar olika situationer och skriver fina texter om vänskap kärlek och ja allt, kommer lägga upp några här :)

Med sjukdomen går det som vanligt upp och ner, har konstaterat att jag inte är mig själv riktigt har sådana enorma humörsvängningar så jag ibland blir galet arg och i perioder gråter jag bara för allt sedan är jag glad några dagar sedan går det om och om igen, föredrar att vara glad det känns ju bäst men men i min värld så går det inte alltid.

Det Negativa: är att läkaren tog prover på binjurarna och det låg lite högre än normalt vilket förklarar hur jag varit lite iafall enligt mig, det är absolut inte bra om binjurarna börjar krångla, man klarar inte stress, blir trött, aptitlös eller ökad aptit och viktnedgång har jag läst, dåligt minne osv, men fick ta ett prov som jag inte minns namnet på, man tog en tablett dagen innan och prover tidigt på morgonen, dem proverna visade bra och läkaren talade om för mig att jag måste varit stressad den morgonen jag tog förra proverna, men vet ni va det var jag inte, men som att han bryr sig? svar nej det gör han inte, han hitta bara en enkel förklaring för att lösa patientens problem, det är så det fungerar på sjukan, det har jag konstaterat och många andra också. Den morgonen var jag så trött trots bra sömn, jag var så trött att jag bara ville sova, jag var som i dvala, jag reagerade inte ens när sjuksköterskan prata med mig för jag kommer ihåg hur jag hamna i min egna trötta värld och hon pratade med mig, men jag hörde inte, min reaktionsförmåga var borta av trötthet, tillslut fick jag fram ett va? och hon tittade konstigt på mig så jag började le och bad om ursäkt och sa att jag var trött, jag vet att hon minns det för en gång efter kom jag dit och hon titta jätte konstigt på mig och sa det var mig du hade sist som sjuksköterska....? jaa.. och så fråga hon hur mår du?.. ja va ska man säga ibland märker sjuksköterskorna mer, och dem borde fan också skriva en notis om hur patienten beteer sig eller hur? olyckligtvis har  inte min läkare fått uppleva mig sådär trött.

Det positiva : som jag ser fram emot men försöker att låta bli för mycket är att jag i december ska tillbaka på en kontroll av mig och se hur prover ser ut och hur jag mår för att se om vi kan avbryta min behandling i början av 2013 istället för i augusti nästa år :) det låter så positivt, här om dagen tänkte jag wow jag får i julklapp att jag bli frisk kanske, förstå vilken lycka :D men jag tror inte det blir så, man vill inte hoppas för mycket haha.

Livet är tufft det är det verkligen, och jag har som sagt va försökt leva mitt gamla liv men det går inte längre, jag måste acceptera det, jag är en annan person men hoppas på att bli pigg glad och sprallig igen :)

folk ser inte mig som sjuk, och nämner jag det säger dem eh du blir frisk, men det vet inte du inte jag inte läkaren ingen, we just have to deal with it !

Hoppas alla mår bra ! för stunden mår jag bra :) Kram på er !